Min första...

Igår begav jag mig hem till Sarah mu med hela Pappa-familjen, för Veronica skulle få ta sig ett hål i naveln. Hon var så jävla duktig alltså, sarah tyckte att jag skrek som en liten kärring, medans Veronica var knäpptyst och kände knappt någonting. Så ja, man får väl vara en kärring då, antar jag. Så nu har vi likadana färger på navlarna. Och vad snygga och smäcka vi är brevid varandra, så läckert. Nu saknas bara tatueringarna som ska vara runtomkring.

Så sen när vi kom hem kollade vi på smycken på internet. och jag hittade ett jätte fint, så tina ville beställa det åt mig, och det fick hon såklart, hon är så jävkla envis, men kan inte säga nej till henne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback