Malin - Awesomeness

Idag blev det middag hemma hos Pontus med resten av familjen/släkten. Sedan blev det uppesittarkväll med bingolotto. Jag vann en ny lott, så någon lördag här framöver blir det jag och minna som får sitta och spela på våra nya lotter. I helgen blir det utgång med bruttorna, om dom inte bangar såklart, lät lite osäkert. Men för mig blir det iaf det, vare sig dom följer med eller inte.

I morgon är det julafton. Det blir upp tidigt och gå ut i skogen med Simson och Lillebror så dom får springa av sig all energi. Förövrigt så är det Simsons födelsedag i morgon då han blir 1 år.

Ni är mina favorit brudar, vet ni om det själva? Jag har så kul jämt när jag är med er, eran humor är precis lika sjuk som min, vilken tur att vi funnit varandra.

Nu sitter jag hemma hos far med Veronika och Ida. Pappa och Tina åkte precis till BB för att ge oss en lillebror. Jag och Ida sprang hit så fort pappa ringde. Veronika är glad, för när storesyster Malin är här får hon göra vad hon vill. Längtar tills dom kommer hem med den lille. Lär väl bli i morgon någon gång. Veronka är dock lite orolig att han ska skrika mycket. Men jag hoppas, för hennes skull att det blir ett lungt barn.

Nu tycker jag faktist om julen lite mer. I morse gick jag upp, öppnaade kylskåpet. Där låg julskinkan och jag kunde inte låta bli. Så jag griljerade den och körde in den i ugnen. Sedan gick jag ner och väckte Madde. Så hon fick skinkmackor till frukost. Sedan bakade vi lite här hemma, knäck och lussebullar. Mormor och Ebba tog hand om lussebullarna och jag och mamma gjorde knäcken. Jag fick hacka mandlar, aldrig mer, hur tråkigt som helst.

Nu håller jag på och göra mig i ordning. Ska åka och hämta Pontus på Arlanda snart. Ska bli så kul och träffa honom igen. Ska jag vara ärlig så är jag faktiskt lite pirrig i magen, det kan nog vara en massa kärlek som ligger där inne och gömmer sig. Men idag ska den, UT!

Jag kan inte rå för det, men jag tycker verkligen inte om julen. Jag tycker det är för mycket ståhej för ingenting. Jag tror inte att jag har ett ända positivt minne från julafton, jo ett kommer jag ihåg, det var när jag var fem år och fick en docka som kunde pinka. Men vad betyder det för mig idag då? Inte ett piss. Människor idag har glömt varför vi egentligen firar ju, vi har gjort det till något som det egentligen inte ska vara. Julen för mig är en dag då man umgås med människor som står en nära. Att äta god mat och kolla på Kalle anka. Mycket mer en så är det inte. Jag har inte önskat mig något i julklapp, vill inte ha någon, har inte heller köpt någon. Nu känner jag mig som Grinchen. När jag blir äldre kankse jag uppskattar julen mer, eller jag hoppas det.