Yta
Aej, jag tycker det är så kul med hip hop att det är liksom en uppdelad genre. På ena sidan har du dom här vänster-killarna som går i dreads och hampa kläder och tycker att djur är det viktigaste som finns näst efter miljön och allt annat som är skit tråkigt och så ska dom samsas i en genre med dom som är helt åt andra hållet, folk som har både barn och bilar som heter Lexus. Måste ju vara konstigt också, Promoe står och liftar till grammis, han har skrivit någon skylt på papp-kartongen han bodde i, i förrigår och så har han skrivit grammis där så kommer Petter och hämtar upp honom med sin hummerlimosin. Jag får inte den där bilden att gå ihop. Hamsterhjulet är ju också intressant, jag vet inte om det går att slippa ur det alltså, även om det känns som att man skulle kunna slippa undan när man jobbar kreativt och har lite fria tider men då har man ju i alla fall en dead-line att slåss mot satt det känns ju som att man blir det till slut ändå. Ytan är väl kankse vår religion. Det är ju religionens fel att vi blir så jävla knäppa ju. Vi har ju levt i flera tusen år med någon religion som fick oss att tro att man ska må skit dåligt i det här livet för att man ska få leva vidare sen. Sen när man inser att man inte kommer få leva vidare sen så måste man ju fylla det här livet med någonting. Då blir det väl yta. Platt tv, platt mage det är kankse ingen bra lösning, men det är ju i alla fall en lösning. Jag brukar lösa det genom att gnälla på allt och alla, det funkar för mig. Hur du ska göra det har jag ingen aning om. Lycka till.
Kommentarer
Trackback